livets lärdomar....

vem har inte varit osäker på sig själv någon gång i livet ? Osäker på att klara en svår uppgift, osäker på om man duger eller inte. Osäker på vilket håll man ska gå åt i livets bana och dess möjligheter ?. det tror jag nog att de flesta varit någon gång.

Jag har alltid varit ganska ängslig och osäker av mig. Dragits med en dålig självkänsla i de flesta vardags situationer...har helt enkelt inte brytt mig tillräckligt mycke om mig själv. Varit hård och hemsk mot mitt inre. Satt upp alldeles för höga krav på mig själv, som varit helt obegripliga, hur man ens kan pressa sig själv till att gå så långt att man förlorar sig själv.
Ibland har jag inte ens kunnat fara och handla middag själv, utan någon att hålla i handen....någon som är där med sitt sällskap så att man slipper känna ångest över att behöva klara av något själv.
Ett av de bästa val jag gjort i mitt liv är att börja gå i terapi hos en otroligt bra KBT terapeut .
Hon har fått mig att inse saker om mig själv och mitt liv som jag inte såg själv. hjälpte mig att hitta tillbaka till mig själv. hittat tillbaka till den starka marie som alltid funnits därinne nånstans, men som gömt sig alldeles för länge och gett plats åt den osäkra lilla tjejen istället.

Jag hittade en marie där inne som vågar stå upp för sig själv och sina åsikter, som inte tvekar att säga ifrån när nått känns fel och en marie som vågar ta steget och göra det hon själv vill med sitt liv. Följa sina drömmar. Bara man tror på sig själv, blir det mesta möjligt =)
Jag har nu bestämt mig för att bli massör, börja skola till hösten om jag får plats och blir antagen dvs. jag följer drömmen att börja utbilda mig...och få jobba med något jag förhoppningsvis tycker är roligt. massör till att börja med.

Jag hoppas att den säkra , raka marie håller i sig, det är bara jag själv som avgör om jag ska släppa in den osäkra marie igen eller om jag ska låta mig vara den jag egentligen är.
jag vill låta negativa tankar flyga sin kos, och låta möjligheterna komma in ?=)

jag ska klara det !
livet är underbart när man tar saker som de kommer...man står förvirrad och tittar runt sig ibland och undrar vad man vill göra med sitt liv..sen helt plötsligt en dag, står man inte o tittar runt sig längre..man bara vet vad man vill men sen är frågan..vågar man göra det ?
jag vågar, jag ska ! jag vill !

att följa sina drömmar....

Jag har ofta hört : "följ dina drömmar, livet är för kort för att släppa dem ".. o liknande kommentarer...
och jag vet, livet är kort, och jag vet ju vad jag vill göra med mitt liv, men frågan är...hur kommer man dit ? utan att behöva plugga ihjäl sig före man når målet?

Utbildnings systemet är så korkat uppbyggt för dem som inte har gymnasial utbildning , för vissa högskole utbildningar kräver ju att man har en gymnasial utbildning för att ens ha behörighet att söka dit...
Och det är ju inte alla som har sånt läshuvud att man kan sätta sig i vilken skola som helst o skriva 10:or i allt ......
Jag vet att jag inte är helt dum i huvudet, jag har huvudet på skaft.. när det gäller vissa ämnen.. men sen förstår jag inte logiken i andra ämnen, och förstår jag inte så kan jag ju heller inte lära mig...
Sen är väl rädslan för att släppa det man har, och börja med något nytt både skrämmande och lockande på samma gång..

Jag vill ju så gärna vidare, jag vill utvecklas, lära mig nya saker, hjälpa andra människor osv....frågan är bara, var ska jag börja, för att komma dit jag vill ? För att nå målet snabbast ...

den utbildningen jag vill ha, så tar minst 7 år sammanlagt.. kanske 10 om jag bestämmer mig för det...
Men sen vill man ju kanske ha familj också... hur i hela fridens namn ska man bära sig åt.. måste man välja karriären eller familjen ?
eller kan man sammanföra det med det jag vill bli ?


ja, mycket tankar snurrar i mitt huvud... mycket energi går åt till det.. men jag vet bara att jag vill vidare.. att jag vill börja studera till drömyrket.. mitt drömyrke...
får se var jag landat om 10 år....ska bli intressant..
Men om jag inte provar, så kommer jag aldrig förlåta mig själv för att jag lät chansen gå förbi...