Livet formar en, man formas efter de upplevelser man varit med om i sitt liv och på något sätt så blir man starkare för varje tragedi man lyckas ta sig igenom.och det är just dessa ögonblic i livet som gör en till den man är.. alla har en egen unik historia .
Jag har ofta fått frågan "hur fan tar du dig igenom livet när det händer dig mindre trevliga saker?"... jag vet faktiskt inte själv, jag antar att jag låter sorgen, känslorna, gråtet, läkningen.. ha sin gång. Man känner när man är redo att gå vidare i livet.Det är en inre röst so berättar för en "nu har du gråtit klart, lyft på röven och gå vidare"
jag har haft ett ganska jobbigt liv, det har verkligen inte vart en dans på rosor.Men jag brukar tänka att det finns de som har det värre.
Jag har gått igenom saker som ibland gjort att jag faktiskt allvarligt tänkt tanken att ta mitt liv, men då har just den här inre rösten talat om för mig " vet du vad din lilla ärthjärna, det är bara fegisar som tar livet av sig.. du har två val.. ta livet av dig eller kämpa och se vad som finns bakom de mörka molnen ,för bakom molnen lyser allti solen , det är du som väljer hur det ska bli"
jag valde att kämpa och kors i taket vad jag är glad för att jag valde det, jag skulle ha missat mycket roligt annars..
Av det jag lärt mig och upplevt i livet så försöker jag använda till att hjälpa andra, jag försöker finnas där och ge stöd och råd ibalnd, oftast så läser man av siuationen ganska bra.. ibland räcker det bara med att finnas där med en varm omfamning. Närhet är otroligt viktigt för att få en människa att känna sig trygg och en kram kan hela många djupa sår.
i min uppväxt fick jag lära mig att pengar inte är vägen till äkta lycka,bara för att man har mycket pengar betyder det inte att man blir lyckligare.. vi tänker oftast på det vi inte har istället för att tänka på det som vi redan har och vara tacksamma för det.
Min far var aldrig girig, och han lärde mig att köper man en godispåse, och tänker äta den om andra ser på så ser man banne mig till att dela med sig av det.
Han kunde gå genom eld för sin familj och vänner, han var en klippa, min trygghet och jag hoppas att jag någon dag kan ge en sådan trygghet som han gav mig, till någon annan.
Ofta på jobbet hör man alla tala om människors negativa sidor, fel och brister "han gjorde inte det, hon sa sådär". osv.. det gör ont att höra att världen är så hatisk.. och man dras mer eller mindre med i det vare sig man vill eller inte... men jag läste en underbar artikel i i en tidning på jobbet.. där stod det något som verkligen satte sig i mitt minnescentra...
"DET FINNS NÅGOT GOTT I VARJE MÄNNISKA OCH DET ÄR VÅR FÖRBANNADE SKYLDIGHET ATT PLOCKA FRAM DET"
den dagen bestämde jag mig för att försöka leva ett positivare liv, och tänka ännu mera på andra än vad jag tänker på mig själv.. för det är någonting jag mår bra av. Att ge människor glädje eller hjälp.. det gör mig varm och jag känner mig hel som person om jag får sträcka ut min hand till en annan människa .
Tack mamma o pappa för att ni gav mig en kärleksfull uppfostran, jag är er evigt tacksamma.Era varma kramar har gett mig mycket tröst och styrka många gånger!
1 kommentar:
Det var ord och inga visor, starka ord...
Är man riktigt nere så brukar jag tänka, "när man har de som värst kan det inte bli värre i alla fall."
Skicka en kommentar