en person som står mig mycket nära fick missfall i torsdags.
Jag blev jätte ledsen när jag fick höra det. hon hade fått åka ambulans till sjukhuset och hon trodde själv att det var något annat, men det visade sig att hon hade varit gravid i 6 veckan =(
det måste helt enkelt ha vart något fel på barnet eftersom hon förlorade det.. men det är ändå tragiskt.
Jag är livrädd att bli gravid, jag vet att jag är mogen mentalt och fysiskt att bli mamma, men jag känner mig ändå inte redo för ansvaret ännu. Och det är väldigt tidigt med tanke på hur länge jag o min partner vart ihop. det är två månader nu snart som vi vart ihop... och det är alldeles för tidigt att börja tänka på att bli mamma och pappa nu.
Så vi måste helt enkelt vara försiktiga med det... om 1- 2 år kanske man kan börja fundera på saken och vänja sig vid tanken att det kan hända, men just nu känner jag att det inte är ok att börja tänka på en nära framtid som mor.
Men vad gör man om det skulle hända ?
skulle man behålla det, jag skulle nog det tror jag... och hur skulle det bli med framtid och skola osv då?
visst vi har båda jobb, vi har tak över huvudet och är unga ännu.. men det är mycket man funderar på vid en tanke att man kan bli gravid kanske vid ett tillfälle man inte räknat med.
ja oj oj, livet är inte lätt. men jag är hemskt ledsen att denna underbara människa fick missfall... och att hon var tvungen att gå igenom mycket under det dygnet.
man får hoppas att man slipper gå igenom något sådant. jag skulle nog må väldigt dåligt psykiskt av det tror jag....
nå ja, man får se hur framtiden blir, det är det ingen som vet....det blir som det blir. Jag går ändå alltid med tanken i bakhuvudet " det händer när det är meningen att det ska hända " sen får man bara fortsatta leva och se fram emot allt som kommer hända i livet....och hoppas på att det blir ett vackert liv..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar