söndag 24 januari 2010

Nu är han hemma !!!! äntligen har jag fått hem min sweetheart från tallin.
känslan av lättnad o glädje i samma karamell går inte att beskriva !!...så jävla skönt att slippa sova ensam nu !

tisdag 19 januari 2010

3 dagar kvar.....

äntligen, äntligen halleluja!! Min älskling kommer hem på lördag... om allt går som det ska det vill säga.
Jag kommer antagligen att gråta av lycka när jag hämtar honom från hamnen....
jag kommer inte att släppa taget om honom , jag kommer säkert att krama ihjäl han.. vilket vi får hoppas att jag inte gör. sedan får han nog komma med mig på jobb på söndagen , och bära runt på mig i en sån där bärsele man brukar ha åt barnen, fast i större modell... hahahah
jag kan inte beskriva känslan , det är bara ren lycka.. jag hoppas dessa 3 dagar går fort som fan, så att jag får vila i hans armar igen....
lääängtar !

är det zinkbrist jag har ?

kan vara en så liten sak som att jag saknar zink i kroppen, jag är alltid trött, hängig, utslag med jämna mellanrum, aptitlöshet ibland, aggresiv, deppig... allt det är symptom på zinkbrist... så nu blir det att äta tillskott så det bara visslar om det för att testa o se om man börjar må bättre...
men visst, saknaden av sol o de bra d- vitaminerna är ju opckså en stor orsak till trötthet... men jag ska testa iaf och se vad som händer.. man måste ju ge det minst en månad innan man märker någon skillnad... det är ju inte som en värktablett direkt, att man känner skillnad efter några minuter... men vi får se hur det går.... =)

måndag 18 januari 2010

inga intagningar till frisörlinjen 2010... helvete!!!!!!
orkar inte ett år till, jag vill utbilda mig... det måste väl bli vård iaf då... ja jag vet inte....

söndag 17 januari 2010

kanske man skulle ta o bli frisör ?

jag har ju funderat länge nu på vad jag verkligen vill bli, jag vet att det har något med vård o göra, men istället för att gå närvårdar utbildning- som jag 'ändå inte vill bli... det är isf sjukskötare jag vill bli... så kan jag istället gå 3år o bli frisör o sedan, om jag orkar... gå till något inom sjukvård. varför slänga bort 3 år på något man inte vill bli ändå?

jag tycker ju om att hålla på med hår o sånt, jag färgar gärna hår, sätter upp hår åt folk o på mig själv, så det är ju aldrig fel o ha en frisörutbildning i grund o botten ?
jag kan klippa mina kompisar, familj och pojkkvän o hans familj , hans vänner... det skulle alla förtjäna på .
jag har ju inte bestämt mig, men jag känner att det vore något för mig.
jag är kreativ, social, oftast trevlig o tycker om att småprata med nya människor och människor jag redan känner....
så varför inte ?
morsan blev iaf överlycklig när jag sa att jag funderar på det...

hmmm, får se hur det går... ska göra lite research....

onsdag 13 januari 2010

äntligen!

Nu är äntligen julen helt slut, dvs alla granar har tagits ner på jobbet o hemma, allt julpynt är bortplockat och 30 julutsopare lär väl ringa på dörren under kvällen för att tigga godis. men man kan ju inte klandra dem, man var ju likadan själv i den där åldern.

mina kvällar består av att jag promenerar med mira efter jobbet , slocknar på soffan, vaknar där vid 6 tiden, lagar mat, äter middag, duschar o ser på greys anatomy, chattar med min kära N. på msn några minuter vid 9 tiden, sen är det ett avsnitt greys anatomy igen, allt för att få tiden att gå.

fast jag måste ju säga att tiden har ju faktiskt rusat iväg de senaste dagarna, han har redan vart borta en vecka, så en vecka till, om han nu inte kommer hem tidigare. det vet jag inte ännu.

jag har ingen ork att vara social på vardags kvällarna heller, då man är totalt slutkörd efter arbetet. det är ju inte bara fysiskt tungt, även psykiskt vissa dagar. även fast jag vill träffa mina vänner o familj så ofta det går, så är det ändå för tungt i den södra änden av kroppen för att kunna masa sig iväg någonstans på kvällarna. handla är väl typ det enda jag orkar med....
men jag tror att resan till egypten kommer att göra susen , då man får lite ny energi från solens strålar och har fått slappna av, inga måsten eller krav. bara slappa o ta det lugnt under solen på någon strand.

jag har bokat tid för att klippa håret och slinga det, så att man känner sig lite fräshare, har även bokat en tid i februari för en BW. hopppas det inte gör alltför ont, sen blir det ju lite solarium också....
resan är väl det man ser mest framemot just nu, förutom N:s hemkomst.

måndag 11 januari 2010

trött på den här föbannade ensamheten !

jag är så jävla trött på att att va ensam nu. kan han inte komma hem nu ? nej 2 förbannade veckor till ska man sova ensam...¨
det suger verkligen. humöret är åt helvete.. jag saknar honom samtidigt som att jag är arg över att han måste vara borta så där länge...

prata i telefon varje dag går ju inte heller, för det blir ju för dyrt...
jag är så trött på det här....

fredag 8 januari 2010

saknar dig...

Man ligger där ensam i sin säng nu i 2, 5 veckor. ingen N brevid sig , hans sida är tom. utom de gångerna mira ligger där och fiser förstås.
jag har blivit bortskämd med att ha hans närhet vid min sida ganska ofta, visst har det vart en del ensamma nätter förut också, men inte för en såhär lång tid nånsin.

man saknar närheten, doften av hans parfym, att få ge honom massage som jag älskar att ge honom och att veta att man vaknar med någon brevid sig varje morgon.
fick inte en blund i natt, låg bara och saknade hans närhet. hans andetag.
Det är hjärtskärande att se mira sitta på soffkanten varje kväll klockan tio o titta mot ytterdörren i hopp om att husse ska komma in genom just den dörren. Hur mycket man än förklarar att husse inte kommer hem ännu på länge, så förstår hon inte vad jag menar.
Man ser att hon är ledsen över att han inte kommer hem på kvällarna nu. Och att hon, liksom jag saknar honom mycket.
men det finns ändå någonting mystiskt vackert med att sakna någon så mycket. Det är en jobbig känsla samtidigt som att man vet att man kommer att uppskatta varandras sällskap ännu mera sen när man ses igen.

ibland är det bra att vara ifrån varandra ett tag, få sin egen frihet, endast rå om sig själv o sitt eget liv. men det är också en enorm tomhet. något fattas en , man blir en halv människa...

jag försöker sysselsätta mig för att inte tänka på det, för att tårarna av saknad inte ska komma upp till ytan. men varje kväll kommer den där känslan krypandes...
Jag har alltid sagt att tiden går för fort, men när man väntar på något eller någon, så står tiden stilla. man är aldrig nöjd.

Dagarna känns som veckor, och en minut känns som en timme.. det är grymt smärtsamt, samtidigt som det är fint.
Det fina i det hela är att man kan känna en sån kärlek och längtan för någon, det grymma är ensamheten, grubblerierna, oron, ångesten.

tack o lov så har jag mina vänner, min familj, mira, mitt jobb, greys anatomy serien, min bil och min dator.
Nu jobbar jag 7 dagar i sträck, och när den veckan är avslutatd så har redan en vecka gått.
2,5 veckor är som en myggfjärt i rymden egentligen om man räknar årets alla dagar, men det är lång tid när man är kär o galen och avskyr ensamhet.

men sådan är kärleken, det är inte alltid en dans på rosor, men i det stora hela är kärleken det vackraste som finns. Den där grädden på moset som gör livet komplett.