saknar dig...

Man ligger där ensam i sin säng nu i 2, 5 veckor. ingen N brevid sig , hans sida är tom. utom de gångerna mira ligger där och fiser förstås.
jag har blivit bortskämd med att ha hans närhet vid min sida ganska ofta, visst har det vart en del ensamma nätter förut också, men inte för en såhär lång tid nånsin.

man saknar närheten, doften av hans parfym, att få ge honom massage som jag älskar att ge honom och att veta att man vaknar med någon brevid sig varje morgon.
fick inte en blund i natt, låg bara och saknade hans närhet. hans andetag.
Det är hjärtskärande att se mira sitta på soffkanten varje kväll klockan tio o titta mot ytterdörren i hopp om att husse ska komma in genom just den dörren. Hur mycket man än förklarar att husse inte kommer hem ännu på länge, så förstår hon inte vad jag menar.
Man ser att hon är ledsen över att han inte kommer hem på kvällarna nu. Och att hon, liksom jag saknar honom mycket.
men det finns ändå någonting mystiskt vackert med att sakna någon så mycket. Det är en jobbig känsla samtidigt som att man vet att man kommer att uppskatta varandras sällskap ännu mera sen när man ses igen.

ibland är det bra att vara ifrån varandra ett tag, få sin egen frihet, endast rå om sig själv o sitt eget liv. men det är också en enorm tomhet. något fattas en , man blir en halv människa...

jag försöker sysselsätta mig för att inte tänka på det, för att tårarna av saknad inte ska komma upp till ytan. men varje kväll kommer den där känslan krypandes...
Jag har alltid sagt att tiden går för fort, men när man väntar på något eller någon, så står tiden stilla. man är aldrig nöjd.

Dagarna känns som veckor, och en minut känns som en timme.. det är grymt smärtsamt, samtidigt som det är fint.
Det fina i det hela är att man kan känna en sån kärlek och längtan för någon, det grymma är ensamheten, grubblerierna, oron, ångesten.

tack o lov så har jag mina vänner, min familj, mira, mitt jobb, greys anatomy serien, min bil och min dator.
Nu jobbar jag 7 dagar i sträck, och när den veckan är avslutatd så har redan en vecka gått.
2,5 veckor är som en myggfjärt i rymden egentligen om man räknar årets alla dagar, men det är lång tid när man är kär o galen och avskyr ensamhet.

men sådan är kärleken, det är inte alltid en dans på rosor, men i det stora hela är kärleken det vackraste som finns. Den där grädden på moset som gör livet komplett.