blä blä blä......

Jag är inte någon negativ person egentligen.. innerst inne... och jag avskyr folk som gnäller hela tiden... men insett att jag själv blivit lite av en gnällare nu mera... hemskt! måste tänka posititvt.. men före jag börjar göra det så måste jag bara få gnälla en gång till.....

semestern är slut, det är 30 grader inne på avdelningen där jag jobbar på dagarna i en arbetskostym som inte andas... ett hemskt material.. värmeslag nästa typ...
karln är på sjön, vilket kan vara positivt... bra att vara ifrån varann ibland... nyttigt... men man saknar ju honom ändå...
Trött o slut av värmen så jag orkar inte göra ett skit på kvällarna efter jobbet......fast det enda jag skulle vilja göra är att slänga mig i plurret....

men till stranden får man inte ta hunden, och jag kan inte lämna henne ensam igen....

sommar är härligt, men inte när man måste jobba.....fan att 4 veckors semester gick så där jävla snabbt!!....

är ju så mycket jag vill hinna med i sommar innan den är slut... grönan, shoppa, nån kväll på rock off, nån krogkväll...osv...hur ska man orka när man jobbar i den här värmen?

förhållanden....

ibland är det bra, ibland är det sämre....
de flesta har varit där, eller är i något som kallas förhållande...
det har både bra och dåliga stunder , bäst är det väl medans man är nykär...och det finns ju knep har jag hört för att hålla den där nyförälskelsen levande längre.. men om man inte känner till de där knepen, så varar ju nyförälskelsen typ ett halvår.. sen övergår det till en annan slags kärlek... en djupare kärlek...
men då undrar jag, eftersom det kallas för djupare kärlek... borde man inte vara ännu mer kär i personen då än när man var nykär ?borde det inte pirra ännu mera i magen när man träffas då?
Och jag är inte dum, jag vet ju att det inte funkar så... men varför kallar vi det för en annan sorts kärlek?, när det fortfarande är samma person vi är kära i..
jag tror inte att det blir en annan sorts kärlek , man blir helt enkelt van med varandra, lär känna varandra... allt som är nytt är ju roligt.. oavsett om det är nya kontakter, hus, leksaker , bil, båtar osv... allt det nya outforskade intresserar oss..
men sen när man vart ihop ett halvår eller mer, så vet man hur den andra ser ut överallt, hur den andre tänker, tycker, man vet det mesta om dens bakgrund, har lärt känna dens familj osv...

och det är just vid den tidpunkten man måste komma på ett sätt att få tillbaka lite av den där spänningen i livet, så man lägger oftast sin partner lite åt sidan och börjar bry sig mer o mer om sig själv och sina egna intressen, man har inte tid att ligga o mysa med sin partner i soffan mera, eller tid att hjälpa till med maten, städa, följa med och handla osv... man vill bara ha spänning och roligt, träffa kompisar...
som kvinna tjatar man på sin man att han ska vara mer romantisk, kramas o pussas mera, hjälpa till hemma och ta med en på hans roliga äventyr och fester medans han tjatar på att hon alltid är så krävande, och att han aldrig får vara ensam, eller att hon är för känslig.....
det leder till missförstånd, självömkan och gräl .. helt i onödan.

varför lägger vi inte ner mer tid på kärleken till den vi älskar än så?
Kan man vara romantisk o ta sig tid att mysa i början med varandra, så kan man väl göra det fast förälskelsen gått över också...?? eller är vi för stolta varelser för det?

det är inte lätt med kärlek, livet i sig är heller aldrig lätt så varför skulle kärleken vara det?
men om jag skulle kunna ändra nått i världen innan jag dör, så skulle jag se till att vi är mer kärleksfulla mot varandra.... med det menas det kanske inte alltid att man ska ligga o hålla om varandra, kramas o pussas.... bara att verkligen lyssna o ha en diskussion med t.ex sin partner kan göra mycket för förhållandet...men hur ofta tar vi oss tid för det? att verkligen sätta oss ner med den vi älskar och bara sitta o prata en hel kväll om livet i sig eller om vad som helst ?

har aldrig hänt för mig.....men trevligt skulle det vara...

det finns ett ordspråk som heter " man saknar inte kon förrän båset är tomt"... och det stämmer alltid , man ångrar alltid det man ville säga men aldrig sa till de personerna man älskat som lämnat oss...därför är det kanske viktigt att man visar hur mycket man tycker om någon medans de är närvarande... man vet tyvärr aldrig när olyckan är framme och det är för sent att visa hur mycket man älskar just den personen....

jag är väldigt fysisk, uppväxt i ett hem med mycket kärlek o kramar, så jag vet inget annat sätt.. därför blir jag så shockad när jag ibland blir bemött med kyla... jag vet ju inte hur jag ska hantera det och vänder kritik mot mig själv, "jag måste ha gjort något fel "eller "har jag sagt något tokigt"..." det är nog mig det är fel på"...."älskar han någon annan".......fast det inte alls behöver vara nått fel, vi är bara olika.... jag har alltid kunnat sätta mig ner med min familj och parata ut om problem och lösa dem tillsammans... medans andra människor kanske inte vill prata om problem eller diskutera, bara glömma o sopa under mattan...kanske rädsla för att ta itu med sina egna känslor..jag blir frustrerad av sånt... och killar är experter på att sopa under mattan...man vet aldrig vad en kille egentligen tycker eller känner...

men jag vet iaf att jag tycker om värme, medkänsla, kramar och bara sitta o prata o att man verkligen lyssnar och ställer upp för varandra.... det är kärlek för mig......
vad är kärlek för dig ?

semester!

Nu är det äntligen semesterdags igen. 2 lediga veckor, ska bli skönt o jag hoppas på trevligt väder hela semestern, de två första dagarna här så har ju sett lovande ut...
far till skärgården imorgon (onsdag) och kommer hem på fredag igen, helgen blir fullspäckad med diverse evenemang, ska ner o tvätta mattor till kuggvik på lördagen o blir där till sena kvällen med boul spel och korvgrillning.
Och på söndagen blir det väl att se botten på glaset igen , blev ju inget under midsommar helgen så vi får ta igen det nu istället...

helgen efter det blir det visfestival på kumlinge =)ser jag verkligen fram emot....hoppas på mycket folk där som man känner, och att det är god stämning .
sen är det ju jobb igen som gäller=(.... tyvärr tyvärr...

1 års dag den 19 juni

Den 19 juni 2009 träffade jag min stora kärlek på en midsommardans ute i skärgården...
jag visste ju inte då att det skulle bli han och jag, att vi skulle äga en lägenhet ihop och gå igenom de saker vi gjort tillsammans... jag visste inte då att han var den rätte..
det vet jag nu att han är.. vi har haft gräl, svartsjuka , missförstånd o diverse saker i våran vardag,och har fortfarande.. men ändå står vi vid varandras sida genom livet..
om man tänker tillbaka nu såhär ett år i efterhand....så var den 19 juni 2009 en av de lyckligaste dagarna i mitt liv..
ibland tänker jag tanken, tänk om han eller jag inte varit där den där kvällen ? hade det då blivit han och jag ändå? eller hade vi träffat andra istället?... jag tror ju att allt är förutbestämt innan vi föds.. vilka människor som ska bli ens kompisar, livskamrater, romanser osv...så jag tror att det hade blivit han och jag ändå.. på något sätt...

men nu sitter vi här snart ett år senare fortfarande tillsammans, dock kanske inte lika romantiskt och intensivt som i början... passionen avtar ju när förälskelsen lagt sig säger de som vet...men jag tänker iaf vara så romantisk o bjuda gubben på en middag ute på soltuna ikväll, syrran ska servera oss och jag tror det blir en bra och lyckad kväll... hoppas jag iaf...

jag hoppas ju också på att få ett smycke, och en bukett blommor tillbaka, eller någonting åt det romantiska hållet.... men jag tror att jag bara får drömma om det..??..vad jag har förstått så är vissa killar inte sådär jätte mycket för romantik och känslor....och det är väl någonting en romantiker som jag måste acceptera =).

nå ja, ett år redan, nu är det bara barn och äktenskap som fattas.. men lite måste man ju spara till framtiden också.. livet är som en chokladkaka: antingen äter man upp hela på en gång eller så tar man en bit nu och då för att förlänga nöjet av den, likadant med livet.. gör man allt på en gång så finns det ju inget o se fram emot ... eller hur? =)

..Finns bara en sak kvar att säga : Älskar dig gulle, av hela mitt hjärta!
Glad ett års dag !

tråååååååååååååååkigt!!!!!

jag har så jävla tråkigt, vilken semester ! första veckan har sugit mer än någonsin, skitväder, missade klassträffen och ingenting o göra här ute!
jag är en sån som hela tiden måste ha något att göra, men när man inte är i sitt eget hem så är det inte så lätt att göra saker man skulle vilja alltid..... nästa gång blir det högst en helg jag kommer hit. inget fel på skärgården, det är fint o trevliga människor.. men det finns ingenting o göra om man inte har hela sitt eget hem med sig hit... jag är så jävla frustrerad!.......satan vad skönt det ska bli o komma HEM!!!!

klassträff från husis...

det har gått några år sen man gick som elev i husmoderskolan, en massa brudar lärde man känna där.. och det var ett trevligt gäng... nu ska vi ha klassträff på lördag inne i stan... jag hade ju planerat att fara dit med båt.. för jag vet att N vill fara med båten till mariehamn en gång i året, så kunde jag passa på att träffa dem och N kunde ta med sig sina kompisar dit och vara med dem medans jag träffar tjejerna.. hans vänner tyckte ju det var en fin ide' också... men så har de ju såklart lovat riktigt skitväder... just den dagen ! så det sket sig.. och jag vet att brudarna blir besvikna... jag vill ju gärna ta några öl med dem när jag väl ser dem och jag har semester.. men jag kan inte ta bil dit och sen fara tillbaka igen.. för jag kan ju inte liksom köra bil och dricka.. så det får väl vara då... fan säger jag ! Det är någon där uppe som inte vill att jag ska ha roligt tror jag..förlåt brudar!

få till festen....

vi har verkligen sett fram emot vår inflyttningsfest den 19:e , om alla skulle ha tackat ja till festen så hade vi blivit typ 15-16 personer.. nu är vi högst 7-8 pers.. med mig o niklas inräknade. många har något annat den där helgen.. tyckte vi var ute i god tid, 3 veckor före festen...men vi som kommer så får väl försöka ha så roligt som möjligt.... vi är glada bara någon kommer över huvudtaget...men hade vart trevligt om flera tackat ja förstås... sommaren är kort, få helger att ordna fester på , och en del helger är redan uppbokade med annat . så vi har festen som planerat nu den helg vi har tänkt.... men lite surt ändå att vi inte blev flera, nå ja.. det blir som det blir, jag är glad att ni som tackat ja vill komma.. och jag längtar tills den årliga grillfesten i ämnäs... den var bästa festen någonsin förra sommaren.. ! =)
då var vi alla samlade och det var störtskön stämning!
tacka gud för grillfester!