förhållanden....

ibland är det bra, ibland är det sämre....
de flesta har varit där, eller är i något som kallas förhållande...
det har både bra och dåliga stunder , bäst är det väl medans man är nykär...och det finns ju knep har jag hört för att hålla den där nyförälskelsen levande längre.. men om man inte känner till de där knepen, så varar ju nyförälskelsen typ ett halvår.. sen övergår det till en annan slags kärlek... en djupare kärlek...
men då undrar jag, eftersom det kallas för djupare kärlek... borde man inte vara ännu mer kär i personen då än när man var nykär ?borde det inte pirra ännu mera i magen när man träffas då?
Och jag är inte dum, jag vet ju att det inte funkar så... men varför kallar vi det för en annan sorts kärlek?, när det fortfarande är samma person vi är kära i..
jag tror inte att det blir en annan sorts kärlek , man blir helt enkelt van med varandra, lär känna varandra... allt som är nytt är ju roligt.. oavsett om det är nya kontakter, hus, leksaker , bil, båtar osv... allt det nya outforskade intresserar oss..
men sen när man vart ihop ett halvår eller mer, så vet man hur den andra ser ut överallt, hur den andre tänker, tycker, man vet det mesta om dens bakgrund, har lärt känna dens familj osv...

och det är just vid den tidpunkten man måste komma på ett sätt att få tillbaka lite av den där spänningen i livet, så man lägger oftast sin partner lite åt sidan och börjar bry sig mer o mer om sig själv och sina egna intressen, man har inte tid att ligga o mysa med sin partner i soffan mera, eller tid att hjälpa till med maten, städa, följa med och handla osv... man vill bara ha spänning och roligt, träffa kompisar...
som kvinna tjatar man på sin man att han ska vara mer romantisk, kramas o pussas mera, hjälpa till hemma och ta med en på hans roliga äventyr och fester medans han tjatar på att hon alltid är så krävande, och att han aldrig får vara ensam, eller att hon är för känslig.....
det leder till missförstånd, självömkan och gräl .. helt i onödan.

varför lägger vi inte ner mer tid på kärleken till den vi älskar än så?
Kan man vara romantisk o ta sig tid att mysa i början med varandra, så kan man väl göra det fast förälskelsen gått över också...?? eller är vi för stolta varelser för det?

det är inte lätt med kärlek, livet i sig är heller aldrig lätt så varför skulle kärleken vara det?
men om jag skulle kunna ändra nått i världen innan jag dör, så skulle jag se till att vi är mer kärleksfulla mot varandra.... med det menas det kanske inte alltid att man ska ligga o hålla om varandra, kramas o pussas.... bara att verkligen lyssna o ha en diskussion med t.ex sin partner kan göra mycket för förhållandet...men hur ofta tar vi oss tid för det? att verkligen sätta oss ner med den vi älskar och bara sitta o prata en hel kväll om livet i sig eller om vad som helst ?

har aldrig hänt för mig.....men trevligt skulle det vara...

det finns ett ordspråk som heter " man saknar inte kon förrän båset är tomt"... och det stämmer alltid , man ångrar alltid det man ville säga men aldrig sa till de personerna man älskat som lämnat oss...därför är det kanske viktigt att man visar hur mycket man tycker om någon medans de är närvarande... man vet tyvärr aldrig när olyckan är framme och det är för sent att visa hur mycket man älskar just den personen....

jag är väldigt fysisk, uppväxt i ett hem med mycket kärlek o kramar, så jag vet inget annat sätt.. därför blir jag så shockad när jag ibland blir bemött med kyla... jag vet ju inte hur jag ska hantera det och vänder kritik mot mig själv, "jag måste ha gjort något fel "eller "har jag sagt något tokigt"..." det är nog mig det är fel på"...."älskar han någon annan".......fast det inte alls behöver vara nått fel, vi är bara olika.... jag har alltid kunnat sätta mig ner med min familj och parata ut om problem och lösa dem tillsammans... medans andra människor kanske inte vill prata om problem eller diskutera, bara glömma o sopa under mattan...kanske rädsla för att ta itu med sina egna känslor..jag blir frustrerad av sånt... och killar är experter på att sopa under mattan...man vet aldrig vad en kille egentligen tycker eller känner...

men jag vet iaf att jag tycker om värme, medkänsla, kramar och bara sitta o prata o att man verkligen lyssnar och ställer upp för varandra.... det är kärlek för mig......
vad är kärlek för dig ?