Mens, alla kvinnor får det, alla kvinnor avskyr det.
Oavsett om man inte känner något före så är det väl inget kul att gå runt o blöda flera dagar i sträck?.. har aldrig hört någon som ser fram emot det iaf...
Mens är ett helvete för mig... inte alltid...men ofta
Och det värsta är att jag inte vet från månad till månad hur jag ska må före och under mensen, för det är olika från månad till månad.
Ena månaden är jag i princip självmordsbenägen, eller mordisk mot andra människor... ettrig eller sur.. ont i brösten så jag tror att de ska spricka, finnar ploppar upp, magen sväller och jag går upp i vikt. .
Andra månader känner jag ingenting alls, är på strålande humör, varken ont i brösten eller uppsvälld mage... mensen kommer bara och jag mår bra hela veckan....
Men just såna månader som jag blir sådär självmordsbenägen, de är de farliga månaderna... de jobbiga månaderna.... helvetesveckan som bryter ner mig i joner...
Där man känner sig helt hjälplös.. det enda man vill är att bara lägga sig ner och dö... för att slippa känna, slippa se, slippa höra... bara försvinna...
Och det finns inget annat att göra än att försöka uthärda den....just denna vecka, är det en sådan vecka... jag är dödstrött , svårt för att skratta, vara glad o sprudlande skämtsam som jag brukar vara med min familj o mina vänner....extremt svårt att tycka om mig själv o känna att jag är någon som folk vill vara nära.... jag är ett vrak helt enkelt....hur kan man bli så messed up av lite mens?
jag undrar, är man bara ett förvirrat mensmonster sådana månader.. eller är man ett mensoffer??....
oavsett vad man är... så är det väldigt, väldigt jobbigt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar