jag- pedant

Det ligger i släkten... perfektionism.
Jag har dock inte alltid varit det, utan det är något som utvecklats efter det att jag började med städning som yrke...och det blev ännu påtagligare när vi köpte lägenhet...
Det som händer med mig om saker o ting inte är i tipp topp i mitt hem är att jag blir fruktansvärt irriterad... sängen måste bäddas varje morgon, och det måste vara perfekt bäddat... annars får jag ticks i ögat.
Oavsett hur trött jag än är så plockar jag i diskmaskin efter att vi ätit... det måste helt enkelt vara skinande rent överallt..... och jag vet ju att jag inte dör om det blir stökigt någon dag...men det har mer eller mindre börjat bli som en daglig vana för mig att ägna en halvtimme per dag åt att gå o plocka o putsa i mitt hem för att det helt enkelt ska vara så...och jag mår inte dåligt av det.. jag mår dåligt om det är stökigt runt mig... det klarar jag inte av...

om jag går in i en butik och t.ex gångmattan har korvat sig, så tar det emot att gå vidare utan att rätta till den först... och det är ju faktiskt inte mitt jobb att göra det, men jag kan inte låta bli ibland... det är som en sjukdom, som en drog...
Men det är ju inte så att jag kommer hem till någon , tar på mig vita handskar o drar fingret längs en list o frågar om man fuskat vid städningen eller nått... nej nej... det här är helt enkelt krav jag har på mig själv, krav som gör att jag fastnat i vissa rutiner i vardagen... och vem har inte rutiner?
alla människor har väl rutiner.. men för en del är vissa rutiner ett måste för att man ens ska kunna fara på jobb...och dit hör jag.

däremot så kan det ju vara svårt att leva tillsammans med mig , då jag har enormt höga krav vad gäller mitt eget hem... och det ska helt enkelt vara på ett visst sätt för att jag ska va nöjd.

färger, dofter och ljud påverkar oss mer än vad vi tror... jag klarar inte av för mycket rött t.ex... om jag var tvungen att sova i ett helrött rum skulle jag nog aldrig få sömn.. jag skulle bara ligga o irritera mig på den röda färgen..o formulera en del hemska svärord för mig själv, och skulle inte vara nöjd förrän jag fick byta rum eller annan färg på väggarna..och jag vet inte varför jag har så svårt för rött... det bara är så.

Det är jobbigt ibland att vara perfektionist.. speciellt för mig själv... då kraven är stora.. och det är man själv som sätter upp dem....men oavsett hur sjuk jag än blev eller trött, så skulle jag nog aldrig kunna sätta mitt plockande åt sidan.. för det är en del av den jag är... det är min karaktär.. och även fast det irriterar mig ibland att jag är så skinkig med hur det ser ut hemma... så är jag ändå stolt över den jag är...och jag är hellre en pedant jävel än en slarvig gris som andra får plocka upp efter.

Men om jag fick välja så skulle jag faktiskt vilja kunna lägga en del krav åt sidan... men det är dock lättare sagt än gjort...
Det är inte lätt o vara jag...ännu svårare är det nog att leva med nån som mig...