att vara mig

Att vara MARIE..det vet jag nog inte själv ibland.. fast det är jag som finns inanför den här kroppen.

idag är det en tung dag igen.. känns som om det är en dimma framför ögonen som jag inte kan få bort.. hur mycket jag än försöker. Jag ser suddigt och tänker på allt som är fel och som gått fel.



det känns som att en del av själen försöker ta sig ur bröstet, en del av personligheten.. en del av Marie försvinner.



jag är kvinna vilket innebär att jag funderar väldigt mycket. det är inte bra att fundera för mycket.. hjärnan spelar lätt ett spratt med en då.

såna här dagar anser man att man inte duger som man är, jag anser att jag inte är så bra som jag borde och tänker på allt som borde försändras.



och det vet jag ju, jag vet ju att jag är skapt såhär och helt enkelt får acceptera det.. och att det är min hjärna och tankarna som spelar spratt med mig idag.



ingenting är kul, ingenting är roligt ingenting är bra.. allt är bara fel.



jag hatar såna här dagar... var är Marie??

var är den glada marie som alltid vill hitta på något kul, hitta på något nytt och bara ha det trevligt?



idag finns hon inte inom mig... frågan är varför? har det med mensen att göra igen? eller är det bara så att jag börjar bli slut.. börjar bli slut av alla funderingar om saker och ting?



jag känner bara hur allting tynar bort idag.... var är glädjen?



Men en sak vet jag.. att vara marie är att vara frihet.. frihet så förknippar jag alltid med en vit häst.. vet inte varför.. jag bara gör så..

iböand skulle jag bara vilja springa så fort jag kan på en sandstrand.. bara springa och kända vinden mot mitt ansikte.. med ett leende på läpparna





jag vill bara vara jag igen, springa genom livet i frihet...



snälla Marie!.. kom tillbaka... jag behöver dig!







(image:

http://api.ning.com/files/ZbJ4SbG5fi99PGrJzjI6jeU3a9S3SdTrziRBBWhlIm4dnA1k1-1zlukQ74LTnA5RfZjBOy*H5wmvdUr5L0j25MQcsGXMekBe/White_Stallion_Horse.jpg)