jag fick lära mig tidigt att älska är en konst som inte alla har
oavestt om man förlorar allt, så är konsten att älska det enda vi alltid kommer ha kvar
vissa säger , till och med jag själv. att jag har för lätt för att älska andra
ändå står jag här ensm, utan man . medans många lyckliga par har varandra.
är det gåvan att kunna älska för lätt som skrämmer iväg alla män?
de flesta vill ju inget mera än att älska en natt o sen bara vara min vän
jag vet ju inte vad jag gör för fel
att inte ännu ha ett förhålande och av hans liv ta del
ligga ensam i sin säng, dag som natt
mina tankar snurrar, o jag får snart fnatt
jag vet ju att de inte kommer o knackar på dörren o frågar om de får bli min
varför kan jag inte få bli beundrad av någon man får röra, få höra att jag är fin
dela sorg och smärta
skjuta en amors pil i mitt hjärta
så fort jag faller för någon är det nått problem , som jag inte orkar lösa
istället gråter jag ut i ensamhet, för att mina sår ensam slicka o klösa
jag vill inte bli sårad, nånsin igen
och om jag blir det, vart ska jag ta vägen sen ?
kärlek är svårt
det kan ju slå till en så förbannat hårt
jag tror inte jag minns längre hur det är att vara riktigt kär
jag bara inom mitt inre, på en massa smärta bär
jag minns inte längre hur det känns att vara intim med en man
dagdrömma och hoppas är det enda jag kan
hoppas att någon vill älska mig
och säga orden - jag älskar dig
innerst inne är jag rädd, rädd för att förlora
alla små problem blir helt plötsligt så stora
kärlek är underbart, det är fint
men djävulen sitter alltid på min axel, med sitt förrädiska flin
ger mig en stöt nu och då
så att jag aldrig kan kalla mig o en man för - vi två
mitt hjärta hungrar efter kärlek, åtrå och lust
ibland väcks känslorna till liv, men en minut senare är de borblåsta med en kall vindpust
ibland känns döden inte långt borta
dagarna känns för långa eller alldeles för korta
vad har jag gjort för fel som inte får älskas, få känna mig nära
jag blir så avundsjuk på alla par, som är så äckligt kära
jag har blivit sårad gång på gång
vägen till mina glada känslor, börjar bli väldigt trång
var är mannen som ska bli min en dag
få mig att känna kärlek,värma mitt hjärta få mig att känna välbehag
man får inte alltid som man vill
kanske är det meningen att jag för evigt ska vara ensam, vad ska hända här till ?
att vara ensam är så svårt
mitt hjärta börjar bli svalt, ärrat och hårt
jag vet inte hur länge jag orkar stå ut
när ska ensamheten ta slut?
det är det nog ingen som vet
har alldeles för många gånger vart tillsammans med män som i mina känslor sket
bara lekte med mig o hade kul
fick mig att känna mig äcklig, motbjudande och ful
var tappade jag greppet om mig själv, var tappade jag bort marie
vad ska jag göra, vad ska jag bli?
en grönsak som sitter o darrar av ensamhet i ett mörkt rum ?
känna mig osäker, rädd och dum ?
ja man kan ju fundera på det
för det är nog ingen som vet
jag försöker vara glad, tänka glatt
men någonstans tappade jag bort kärlekens skratt
jag tror inte någon vet hur mycket jag lider
när vi mot ljusare tider skrider
men jag lever i mörker
det är något som fattas mig, något jag evigt söker
jag kommer inte ihåg hur det känns att älska
börjar bli rädd över min egen hälsa
ska jag falla dit igen, ner i ett mörkt hål?
som ger mig vad jag tål
det är hopplöst att ha detta obehag
var är marie, ja jag undrar... var är jag ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar