När det är mörkt o kallt är det som att vi människor går i en mental dvala. Man blir trött , hängig och orkeslös. Ingenting är bra och man klagar på allting.
Det känns som att man går i en mörk dimmig skog, man vet att vägen man söker finns där åt något håll men man vet inte vilken rikting man ska välja. man sitter fast i ett negativt , dystert mönster, går i cirklar i väntan på att dimman ska lätta. och det känns som evigheters evigheter innan man hittar den rätta vägen... men så mitt i allt en dag så tittar solen fram, som idag. man skiner upp och orkar helt plötsligt hur mycket som helst. man känner att livet pumpas i en igen som om någon gjorde konstgjord andning på en, lungorna fylls med luft och man vaknar sakta ur sin negativa dvala och känner hur ljusets strålar träffar huden och räddar en från mörkret.
tänk vad lite kan pigga upp så mycket. Bara att solen skiner en dag får en att se andra möjligheter, får en att se positivt på negativa saker och man känner hur peronligheten och glädjen rinner genom ens vener, hjärta o själ.
jag har en tro att om man lever i en ljus , varm miljö så är man en lyckligare människa.. ljuset står ju för glädje och liv.. medans mörkret står för ondska och död... dramatiskt kanske.. men så ser jag på det hela..
i och med att vi lever i denna mörka miljö många månader om året är det ju inte så konstigt att vi är en stor del som blir negativa, trötta, rädda, slöa och buttra... mörker är aldrig bra.. förutom när man ska sova kanske...
så visst är det då skönt att vi går mot ljusare tider, och att solen snart finner sig i våran närvaro igen och sprider lite mer glädje i tillvaron..
en del får man ju bidra med själv såklart.. men mer ljus- mer positiva tankar... det är min tro...
fast jag kan ju ha fel.. men jag vet inte en människa som är pigg o alert på vintern här... men när våren kommer sjunger livet som en näktergal... längtar efter att få komma ut i solen och se hur snön smälter och hur solen ger liv åt naturen igen...
livet är märkligt, hur små saker som mörker kan göra en människa butter.. då man vet innerst inne att den glada människan bara längtar efter att få springa fritt igen... den människan finns där inne, det gäller bara att släppa taget... släppa negativa tankar och tankar som "tänk om "...
jag vet att när våren kommer så blir jag glad igen.. den glada sprudlande varelse som föddes för 25 år sedan... hon längtar efter ljuset.. efter värmen och efter att få skratta med hela hjärtat igen ... och snart är nog den dagen kommen... man blir pånyttfödd mot nya mål och nya erfarenheter..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar