När man är ensam mycket som jag varannan vecka så är det lätt att humöret far iväg och tankarna ligger tätt efter... de negativa analyserande tankarna som äter upp en inifrån..
Jag hade en period här som jag mådde så jäkla skit... förra veckan faktiskt... jag försökte hålla humöret uppe bland folk och inte visa min osäkerhet och rädsla öppet, men när jag kom hem igen så släppte allt och tårarna kom eller så brakade mitt buttra humör lös.. och vem gick det ut över ... jo N. Och det är klart att man skäms efteråt och undrar vad man ställt till med, varför kunde jag inte bara släppa tankarna och vara glad och försöka göra det bästa av situationen?.. men sådär är det ibland.. lätt att ångra sig efteråt..

Men i såna där stunder är jag väldigt glad att jag har mina vänner! (och annars också såklart) ni förgyller mina dagar och jag njuter av varje sekund jag får vara med er.
Ni får mig alltid på bättre humör och jag har insett att för att jag ska må bra måste jag ut o träffa folk mera, sysselsätta mig och skratta... det får mig att sprudla av liv.
Längesen jag mådde så bra som jag gjorde igår.. det var trevligt... riktigt kul och jag skrattade verkligen med hjärtat.. synd att man måste jobba idag och var tvungen att fara tidigt.. för det hade vart roligt att stanna längre där igår.

Men visst oroade jag mig för väglaget och det dåliga vädret... men det gick bra att köra både dit o hem.. man får anpassa hastigheten efter vädret bara.

snart reser vi iväg till varmare trakter en vecka.. hoppas att det blir riktigt roligt och att det blir många goda skratt och sena kvällar med utsikt över solnedgången...
Varför oroa sig egentligen när livet blir bäst om man tar sakerna som de kommer... något att arbeta på och sträva efter.. går ju inte att ändra sig över en natt.. men om man går tillräckligt länge åt rätt håll så kommer man till slut fram till målet...
livet ska ju vara härligt att leva.. och jag har ju allt jag behöver, en underbar pojkvän som jag älskar så hjärtat kunde explodera, underbara goa rara vänner som finns där för mig i vått o torrt, en skitfin familj som är en tyrgghet, speciellt min mamma hon är min klippa, tak över huvudet, bil att ta mig runt med, ett jobb så jag får pengar varje månad att leva för och en busig lurvboll till hund där hemma som är som en dotter för mig.. nästan =) heh. vad mer behöver man ? jo.. tycka om sig själv.. och det ska jag börja göra från och med idag!
jag ska välkomna livet med öppna armar och ta hindren på vägen när de kommer...inte oroa mig för att de kanske ska komma en dag...