söndag 17 augusti 2008


jag känner mig sopig, jag känner obehag

en varm famn jag skulle behöva idag


känner mig kluven , känner mig bortblåst

alla goda tankar eller min sanna personlighet är låst


sitter fastkedjad i ett mörkt ruttet rum

vad jag än gör eller säger känner jag mig bara dum


finns det något kvar att leva för?

sörger någon om jag dör?


skulle inte tro det, för jag är värdelös och ful

alla andra vet hur man ska leva, de vet hur man har kul¨


men jag står här i mitt mörka rum och bara tittar på

varför ska jag må skit och alltid vara nere?, måste det verkligen vara så?


ibland är jag ju jätte glad, lyser med min glädje och lycka

men nu känns det som att jag min kropp vill stycka


bara försvinna från jordens yta och känna mig hel i himlen

slippa tänka, känna och vara en del av vimlen


jag vill känna mig älskad, kunna vara den jag är

jag vill ha värme, kunna bli kär


men det känns inte som att jag är värd mer än hat o smärta

mitt hjärta brukar vara stort o rymligt, nu är det som en liten ärta


mitt liv innheåller kärlek, vänskap och omsorg, finns personer som jag bara skulle vilja krama

men ändå är mitt inre fyllt med ängslan, självuppror och drama


jag behöver veta att jag är behövd

och att någon behöver mitt stöd


finns det ingen som behöver mig och frågar mig om råd

kan jag ju lika gärna gå till dödens port och be om nåd


att känna sig hatad, fruktad eller förd bakom ljuset

gör så ont attt jag vill bara gömma mig i lägenheten eller i huset


jag är ledsen för dem jag orsakat smärta

det tynger mig med gräl och gör ont i mitt hjärta


jag ska sluta prata för vad har jag att komma med?

ingenting annat än mitt mörka sinnes besked


jag orkar verkligen inte må såhär mera

skulle bara vilja bli begravd och bli till lera


jag är ändå bara ivägen och till besvär

ingen jävel ska behöva må såhär


jag gör allt för att orka kämpa och smärtan övervinna

men innerst inne vet jag att allt vore enklast om jag bara skulle försvinna


jag vet att jag kan vara modig, att jag är stark

men vad fan måste jag göra för att slippa känna, börja med knark?


känner våta tårar falla ner för min kind

önskar jag kände kärlek och en varm vind


känns som att alla tittar konstigt på mig och vill säga något illa

men just nu är jag så nere, orkar inte bry mig. mår illa


snälla smärta försvinn

innan jag i dödens rike träder in..





(http://images.google.se/imgres?imgurl=http://img150.imageshack.us/img150/1831/alone2pc.gif&imgrefurl=http://sharingmymind.spaces.live.com/blog/cns!A0419B6F813BD8C5!334.entry&h=478&w=518&sz=158&hl=sv&start=1&tbnid=KyW2TDHE1Ed56M:&tbnh=121&tbnw=131&prev=/images%3Fq%3Dtake%2Bmy%2Bsoul%26gbv%3D2%26hl%3Dsv)


















Inga kommentarer: