Lyckan kommer lyckan går !

På mitt jobb pratas det mycket om lycka nu, det går en såkallad lyckokurs där , där man ska bli tillfreds med sig själv och fånga lyckan här och nu.. i det man befinner sig i för stunden..

Jag har alltid trott som miljontals många andra att lyckan är något som kommer om man bara får "det", om man bara gör "si" eller om man bara ser till att få "det" gjort... då blir allting bra!

Men först nu har jag insett, att lycka inte är något man helt kan sätta fingret på... det är relativt.
Ens lycka kan bli en annans olycka eller tvärtom... lycka definieras lika olika som det finns olika människor i världen.
Ena dagen är man kanske lycklig för att vädret är så fint, andra dagen är man kanske lycklig för att man fick toppbetyg på provresultatet i skolan, ibland är man lycklig för att man är kär och ibland lycklig för att man äntligen fått garaget eller förrådet städat och det är en lättnad som får en att känna lycka osv.

Vi jagar alla lyckan, men oavsett hur mycket vi än trånar efter den så blir vi inte lyckligare. Det finns lyckliga stunder, men det finns inte något som är "den stora lyckan" som gör att alla våra bekymmer försvinner i våra liv.

Lyckan sitter inom oss alla, det sitter i våra tankar, det sitter i våra sinnen och det sitter i hur vi ser på oss själva och våra liv.
Vi har alltid ett val. I en jobbig relation har vi valet att stanna eller gå, på ett jobb man inte trivs med har man alltid möjligheten att hitta något annat osv...Vi har alla möjligheter framför ögonen på oss, men få av oss är modiga nog att ta dem, för om man avbryter sina normala rutiner så tappar vi kontrollen.. vilket gör oss mer sårbara för livets överraskningar... det är vi många som är rädda för... tron att inte klara av de utmaningar som står framför oss.. men å andra sidan finns nyfikenheten där.. man vill veta hur det går om man gör så istället för si...frågan är bara om vi är beredda att ta det steget?

Vi är komplicerade varelser, själviska varelser... och vi vill alla en sak.. vara lyckliga! Men oavsett om man far till världens ände för att söka lyckan så kan jag ge mig dän på att vi fortfarande söker den när vi kommer tillbaka igen.

För det vi människor inte förstår är att lyckan är här och nu. Det beror helt på vad man gör med dagen som givits oss.
Vi måste börja vara tacksamma över det vi har, här i nuet... det är svårt , man har alltid tanken antingen fastklistrad i gårdagen, det förflutna eller i morgondagen , framtiden... väldigt sällan i nuet.
Vi grämer oss över det som gick fel, över det vi inte gjorde annorlunda, grämer oss över de människor som sårade oss, det vi misslyckades med.... vi tänker på framtiden som något ovisst, vi dagdrömmer om olika saker, vi önskar att vi var där redan, med barn, hus, karriär osv... och i och med det betyder det att vi pissar på dagen vi befinner oss i här och nu.

Människan är aldrig nöjd. Hur skulle det vara om vi alla dagar räknade upp minst 5 saker vi är tacksamma för i vår nuvarande vardag, och sa till oss själva "jag är bra", "jag behövs" och jag "duger precis som jag är"... eller vad man nu vill säga till sig själv.
Jag har sldrig träffat en människa som bara har positiva saker att säga om sig själv, som tror att allting är möjligt och som alltid är glad.
Såna människor finns nog inte, vi har alla rätt att må dåligt , bli arga och irritera oss på saker ibland... men vi får inte fastna i det mönstret, det negativa mönstret... som jag själv. För då missar man alla fina tillfällen att le o vara glad, att vara tacksam och uppskatta saker och missar liksom själva livet när man går runt och grubblar o irriterar sig ... det blir till slut ett destruktivt mönster som får oss att trycka ner oss själva.Jag har sökt hjälp för att komma ur mitt destruktiva beteende, ibland behöver man hjälp på traven , och det är inget att skämmas för... för alla negativa känslor man har inom sig bottnar i en själv.. i ens självkänsla.Om du inte älskar dig själv, hur kan man då kräva att någon annan ska göra det?

Din värsta fiende är inte din konkurrent på jobbet, den där tanten som fräste åt dig inne på butiken, din värsta fiende är inte de människor som får dig att må dåligt och sårar dig.... din värsta fiende är du själv! Vi blir tyvärr till slut det vi tänker... och sen ser även andra oss på det sättet genom våra ögon.

Vi måste börja se oss själva med nya ögon, med positiva, trevliga ögon.Välkomna framtiden, och leva i nuet...
För hur ska man kunna vara lycklig om man hela tiden tänker att "man inte duger, eller "gör fel hela tiden", "inte vågar säga ifrån när nått känns fel, utan gör som andra vill i rädslan för konflikter, eller att någon ska tycka illa om en.... man måste våga vara sig själv, våga lita på sig själv, våga ta för sig och våga göra misstag. man är inte mer än mänsklig, men vi är alla värdefulla människor.
Människor med känslor, människor med drömmar, människor som alla har ansvar att hitta lyckan inom sig.... lyckan är inte en ny bil, ett hus, en partner som älskar dig villkorslöst, pengar.... nej....lyckan är du!


Och den som kom på uttrycket " otacksamhet är världens lön".. kan inte ha sett sig själv med positiva ögon....