folk undrar ibland på jobbet varför jag alltid är butter, hetsigt temperament osv.. vad ska man vara då? jag vet flera som går runt och funderar på samma sak.. och man känner sig övergiven.. känns som att ingen kille någonsin tittar åt en.. och om de gör det så är det för bra för att vara sant.eller så vill de bara en sak och sen drar de.
jag vill inte skaffa mig ovänner, men jag rår inte för mitt temperament just nu.. jag är bara så ledsen jämt o ständigt.. då hälper inte tabletter, inte godis, inte film, inte nöjen- inget hjälper... endast att bli kär skulle hjälpa mig komma på fötter igen.. men det kommer aldrig att hända.
för var dag som går drar jag mig djupare och djupare in i min egen värld.. och släpper inte folk in på livet mera som förut... jag mår inte alls bra av det här.. och jag försöker att inte fundera, men det är svårt... när man vill så mycket.
även fast jag vill ha en man så letar jag inte mera.. jag bara är.. bara lever varje dag.. och ser soluppgången och mörkret på kvällen.. låter dagarna passera och låter mig själv bli en dag äldre... men någon kärlek kommer ej att komma..
jag har inte ens haft ork att bry mig om några sängkammar lekar för jag anser att ingen vill ha mig, och har just nu för dåligt självförtroende för att kunna njuta av något.. jag orkar bara inte , känner mig inte värd någon glädje
. ju längre tiden går .. desto svårar blir det för mig att kunna leva som en bra människa.. jag blir bara sämre för var dag som går..
den senaste veckan har endsat självmordstankar kommit upp i skallen på mig igen.. jag menar.. allt känns så hopplöst.. bilen krånglar, låset till dörren krånglar, jag kanske förlorar mitt jobb om jag har otur och jag har knappt några pengar kvar att leva för innnan nästa avlöning.. känner mig tjock och ful.. och äcklig över alla finnar o pormaskar som ploppat upp i trynet igen.. känns som att alla tittar på mig med avsky..
vad fan finns det att leva för?
jag älskar mina vänner, jag älskar min familj.. men jag är helt enkelt inte kapabel till att älska mig själv... gillar man inte sig själv är det svårt att leva ett lyckligt liv... mitt liv suger just nu.. inombords skriker jag på hjälp.. utombords försöker jag att le så ingen märker det..
jag är rädd för att prata om mig själv, rädd att säga hur jag mår.. rädd för att vara till besvär och rädd för att bli utanför..
jag har bara lust att lägga mig i ett mörkt rum, somna in i fosterställning med täcket över huvudet och bara ligga där tills jag svälter ihjäl och dör
lever man ett lyckligt liv, och trivs med sig själv så borde jag inte känna så.. men nu är jag ett vrak.. var är glädjen, humorn och var är den söta marie som jag var för bara några månader sen?
känner mig urusel, jag vill bara försvinna
snälla pappa eller någon..hjälp mig nu...
källa bild:http://images.google.fi/imgres?imgurl=https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzV3YLlOXmnvSvRPYoXP0fpSLSdJy7mSQ1ueheGo1vPc4mX7b_OGpF7ekSB52iFcikkU0k1kz0HKLcA9zWaDcO8xAxn4eylL8G91iJ_gCRnVsDjzvHpfSL7FgQyPJD1R_LeHq5XZH86owg/s320/alone+in+bed+bw.jpg&imgrefurl=http://tiffanysd.blogspot.com/2007/11/men-cant-live-with-them-cant-live.html&h=213&w=320&sz=13&hl=sv&start=2&usg=__NQMRbEKoWKWQujMixLqGg4yB_oE=&tbnid=mxx32ciXEs43nM:&tbnh=79&tbnw=118&prev=/images%3Fq%3Dalone%2Bin%2Bbed%26gbv%3D2%26hl%3Dsv
2 kommentarer:
Hejsan du som är så söt borde inte ha så svårt att hitta mannen i dit liv. Keep going strong så ska allt ordna sig tjejen.
Det kommer riktigt jobbiga perioder i livet ibland. Det gäller att vara stark och ta sig genom dem. De kommer att stärka dig ännu mera. Slut dig inte inom dig själv, utan tvinga dig att öppna dig för någon du litar på. Genom att lyfta fram det jobba så blir det mindre jobbigt. Så upplever iaf jag det, det är så jag har tagit mig genom mina mörkaste tider.
Angående Kärlek så kan jag inte säga så mycket eftersom jag är i samma situation just nu. Men jag försöker tänka positivt, det kommer att dyka upp någon någon dag. När jag är redo för det och när jag är säker på att jag älskar mig själv.
Stor Kram till dig!
Skicka en kommentar