här i min lägenhet sitter jag alldeles ensam
är trött och ledsen, har tappat min vilja att vara skämtsam

har förvandlats från en positiv människa, till en med gråt i rösten
jag vill så gärna skylla på den här förbannade hösten

att bara försvinna skulle vara så enkelt och tro mig-det lockar
ser framför mig hur någon blommor till min grav plockar

jag ligger i en kista, brunt trä ...så fin
döden tog mig, med sitt förrädiska flin

kyrkan är fullsatt, min favorit låt spelas
ser hur psalmböckerna utdelas

ett fortografi på mig vid kistan, ett vackert där jag ler
ja, min begravning är det jag ser

min mor och syster sitter på främsta raden
ännu en i denna familj har gått i graven

jag svek er alla, jag vet.. men jag svek framför allt min egen mamma
hon som födde fram mig, hon jag kände trygghet hos , hon som mig amma

jag svek alla mina nära o kära
men ni förstår, sorgen i mitt hjärta var för mycket att bära

att sitta här och tycka synd om mig själv förstör min heder
men jag är ihålig, känner mig som ett skelett utan leder

i mitt bröst finns ett hjärta med många minnen
de dåliga förgiftar mina sinnen

jag är förvirrad, mina känslor har låst in mig i en bur
om jag släpps ut har jag verkligen tur

men jag tror det blir svårt
mina minnen jagar mig för hårt

jag har ingen aning om vad jag ska ta mig till eller göra
men ljudet av mina tårar orkar jag snart inte längre höra....