sitter här o funderar på mitt liv
tiden kommer emot mig med sina skrämmande kliv
funderar på va jag önskar och vad jag vill göra
kommer ingen vart , försöker koncentrera mig och höra
men rösten där inne har kanske slocknat
viljan att göra något nytt har någon ur mig plockat
jag tänker tilbaka på mitt liv och hur det var då
minns hur jag var rädd i skolan och tassade på tå
minns hur ont i magen jag alltid hade
hur rädd jag var för att bli antastad då någon sin hand på mig lade
minns hur jag grät och kände mig äcklig när jag gjorde fel
var rädd för att skratta, för att glädjas.. ja för rädd för att le
ihop sjuken som en hösäck vankade jag fram
varför såg ingen att jag behövde en kram?
varför såg ingen att jag led?
jag väntade med oro medans mobbarna nya planer smed
jag kände mig som en uslig ful liten skit
en lärare tafsade på mig med flit
det var aldrig någon som ville höra eller se
när de andra sa : "marie du får inte vara me"
lärarna vände mig ryggen och såg aldrig hur dåligt jag mådde
hoppas ni inser idag hur mycket ni mig förrådde
när jag stod på scen, satt några flickor där och viskade om min tröja
ungefär som om den hade vart gjord av en skitig blöja
en ex pojkvän hängde upp alla mina kärleksbrev på skoltoan, så alla kunde titta
jag tog ner dem, kröp ihop i ett hörn o grät, de andra bara fnittra
vad jag än gjorde eller försökte göra, spelar ingen roll..alla bara skratta
istället för att peppa , ge stöd och uppskatta
önskar att jag en dag skulle kunna gå fram och säga till ,
de som mobbade mig att jag kommer aldrig att glömma, hur mycket jag än vill
jag är en komplicerad individ idag, mycket på grund av detta
men jag känner att jag bara måste få berätta
det är en sådan stor börda
men mitt liv har blivit bättre, kanske blev mina böner hörda
framför allt har det gjort mig stark , lärt mig att kämpa
men mina minnen finns alltid där, de går inte att dämpa
men jag vet en sak och det är att jag är en bra människa med ett snällt hjärta
oavsett hur dåligt jag mår, kan jag alltid lyssna på någon annans smärta
livet är ett mirakel, något levande och förundransvärt
och utan tvekan , har varje liv någonting lärt
tro på livet
hur mörkt det än må va, blev det av någon orsak dig givet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar